Funderingar, 'n sisådär kvart i fyra.

Min vetgirighet känner inga gränser tror jag ibland. För att jag ska känna att jag vet allt, eller åtminstone tillräckligt, om någonting, måste jag ha haft någon form av erfarenhet av det. Det, i sin tur, innebär att jag måste erfara någonting i någon form också. T ex, lägger jag ofta handen på varma ytor, för att testa hur varm ytan är under vissa omständigheter (jag gör inte direkt någon vidare proffessionell undersökning av saken, utan nöjer mig med att behandla mitt nya intresseområde med ett barns nyfikenhet), jag smakar och luktar ofta på okända föremål, vilket jag titt som då ångrar.
Någon form av gräns har jag givetvis. Jag har alltid velat veta hur det känns att bryta någonting, inget abstrakt, utan snarare en arm, eller kanske en fot eller två, men det betyder inte att jag slänger mig nerför stup.
Jag har desutom alltid velat sätta mig in i hur andra människor lever. Hur går andra människors tankebanor, hur reagerar andra människor på vissa saker, hur upplever andra människor allt från färg och ljud till text och konversation?
Speciellt arten kvinnor. Kvinnor är olidligt fascinerande, och många fler frågor kommer till liv nu när jag är sambo med en. T ex, hur känns det när det rinner som har hört det kallas, hur ser kvinnor på sex (för alla män ser det på mer eller mindre samma sätt, är jag övertygad om. Om inte annat finns det alltid någon koppling), hur känns det att vara gravid, hur känns det att föda, hur känns det att vara helt annorlunda byggd än en man?

Allt det här skulle givetvis vara väldigt angenämt att erfara, men det går inte, för det vet jag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0