MESSATSU!

Hah! Jag har kommit på hur man gör för att på bästa sätt genomföra en design-ändring som folk faktiskt låter bli att klaga på.
Jag har nämligen observerat hur blogg.se har skött sin uppdatering av design, och har kommit fram till följande:
Man byter först ut den befintliga designen mot något som mer påminner om sandlådenivå och bajs. Kanske t o m bajs på sandlådenivå. I vilket fall följer man upp med att försämra tillgängligheten (i blogg.se's fall så såg dom till att man absolut inte kunde komma in på sidan utan problem). Man låter skiten vara såhär i någon vecka medan man utvecklar och testar den nya designen, i någon vecka. När man sedan applicerar det nya fräscha, och fungerande, på sandlådebajset, som inte fungerar, blir alla helt överrumplade över att det faktiskt fungerar, för en gångs skull, och tycker att det är en bra design.

Något för facebook att testa månne? Ska försöka kränga idén åt deras håll och se vad jag får för svar. För att generera inkomst.

Nu tänker jag avslöja hur allting ligger till. Iaf angående användandet av spotify här hemma.
Vi har två spellistor. En lista som är lite mer min - för den innehåller över 100 låtar som jag har handplockat för att jag tycker att dom är skitbra - och en lista som är lite mer Rebekkas - för att den innehåller över 1000000 låtar som hon har handplockat och som är sådär ibland, men asbra ibland (sorry bekkas :D).

I vilket fall. När man bara har två spellistor blir det lätt så att man ledsnar efter ett tag, som inatt t ex. Vad gör man då? Jo man drar på Dean Martin tydligen.
Vi låg och lyssnade på Dean Martin hela natten. Nu är ju helt klart tillfället att låtsas och säga typ "Dean Martin är så jävla asbra och skithäftig" för att folk ska tro att man vet mer än vad man egentligen gör, men det tänker jag minsann inte säga. Jag säger snarare typ "Dean Martin är inte alls så bra. Han är t o m skitdålig och astråkig. Fyfan för att lyssna på honom en hel natt." 

Nu tänker jag lyssna på min spellista och spela delfinspelet tills Rebekka kommer hem.

Det är ju något alldeles speciellt med riktigt tråkiga dagar. Fantastiskt roliga är dom.
Idag, t ex, har varit en utomordentligt skittråkig dag, och jag tänker gå igenom den i detalj. Näe, inte i detalj kanske, men jag tänker gå igenom den.

Jag vaknade. Jag somnade om. Jag vaknade. Jag somnade om igen. Jag vaknade, och gick ut till köket. Jag gjorde varma mackor och Oboy til frukost, och gick in och satte mig framför datorn.
Jag kikade på min facebook. Jag hade fyra uppdateringar. Jag kollade på mina uppdateringar, och svarade på två av dom. Jag loggade ut.
Jag kollade min mobil. Jag hade ett oläst sms.
Jag kikade min mail. Jag hade bara fått skräp. Jag skickade ett mail till Rebekka. Jag fick svar.
Jag började spela ett delfinspel. Jag spelade delfinspelet i en timme sträck. Jag ledsnade.
Jag kollade min facebook. Jag hade en uppdatering. Jag svarade på den.
Jag fortsatte att spela delfinspelet. Jag spelade i en timme sträck igen.
Jag bestämde mig för att göra lite musik till bandet. Det gick inte så bra. Jag slutade.
Jag spelade delfinspelet. Jag tyckte att det var fantastiskt tråkigt, och ledsnade. Efter en halvtimme.
Min mobil ringde. Det var Rebekka, som ringde från jobbet.
Jag tänkte skriva ett blogginlägg om hur tråkigt jag hade haft det under dagen, men blogg.se gick inte att komma in på.
Jag spelade delfinspelet i en halvtimme till. Slog nytt rekord.
Jag loggade in på blogg.se som numera fungerade, och skrev det här.

Nu ska jag ner till min far för att äta middag med min mor och Rebekka. Hej då.

Nailed it.

Hahaha jag tror inte jag har skrivit ett fulare inlägg än det jag skrev igår.

I vilket fall blev det inte så mycket sömn som jag hade planerat, d v s fyra timmar istället för nio. Så jag är lite för trött för att vara nervös nu. Kanske var så jag gjorde sist, vem vet. Nu ska jag sitta här i soffan och fokusera skithårt på att inte glömma att ta med mig de papper och saker jag ska ha med ner sen. Det vore kanske inte så snyggt.

Jag är inte särskilt överraskad över att jag inte lyckas somna.

Haah. Imorn ska jag på intervjun.
Det som slår mig som underligast är att jag är nervös, och inte så lite heller på köpet. Skitnervös faktiskt. Jag kommer ihåg för lite mindre än två år sen, när jag var på intervju på AHHAAA AB (aka världens fulaste företagsnamn. Man får säga sånt när man inte jobbar där längre, för då kan man inte få sparken.), för då var jag inte nervös alls tror jag. Då var det iofs ingen big deal tror jag. Tror inte att jag hade räknat med att få det jobbet ändå, eftersom att jag hade blivit nekad alla andra då, och därför var jag inte så nervös över hur jag skulle prestera eller vad man ska säga haha. Nu däremot känns det som att hela min tillvaro står och faller med beslutet om jag får jobb där eller inte. Man vet aldrig haha.
Allt är förberett iaf, så det är bara att gå dit och vara skön. Jag har t o m vänt på dygnet!(Y)

Also; satan vad Emil Jensen är bra. Det gillar jag. Som man gillar saker på facebook, så lätt är det att gilla.

Guuud vad less jag blir. Jag försöker att komma på något fräsigt att sjunga, men allt jag försöker med låter exakt som det jag sjung innan, och det jag sjung innan låter tråkigt. Tycker jag minsann. Varför kan jag inte bara få göra allting i madtracker istället? Där vet jag iaf hur man lyckas någorlunda.

Sen vet jag inte om det hela kanske har att göra med bristfällig sömn eller inte. Man vet aldrig.

Om jag fick träffa vem jag ville på hela jorden, död eller levande så skulle jag vilja träffa Rebekka <3

Kärlek är bra. Jag är kär.

Det här med att skriva låtar har sina höjdpunkter när man faktiskt kommer på något som verkar bra.
Jag for ut till Nickeshake ikväll för att ägna en kväll åt att skriva lite nytt material till vårat nystartade hårdrocksprojekt, och det verkar ha lönat sig som det ser ut.
Istället för att bygga vidare på något av de små fragment vi har kluddat ner sen tidigare bestämde vi oss för att skriva helt nytt från scratch, och som sig bör är det alldeles förträffligt svårt. Det tog oss ca fem timmar att ens komma någonstans, och vi hann fortfarande bara med ungefär en fjärdedel av en hel låt, men oj, vilket mästerverk det kommer att bli. Jag känner redan nu hur maffigt det kommer att låta på måndag med full ensemble. Satan i gatan.

Synd bara att jag inte är lika grym på det här med att hjälpa till på hemmaplan. Det hade också varit bra.

Det suger ju helt fullkomligt ashårt att inte ha pengar.

När man spelar ett spel som är bra, vill man helst inte att det ska komma inslag som är dåliga. Det vet jag, för så är det.
T ex i Final Fantasy Tactics. Där finns det en fight som helt och hållet beror på hur en karaktär man själv inte kan styra beter sig. Hon beter sig väldigt dåligt för det mesta, och då dör man. Det hela går på ca 10 sekunder. Bra. Det bästa är att jag då måste göra om fighten, som naturligtvis inleds med tidernas längsta konversation. Jävla nice.

Nu är det hårdrock på frösön. Det ni.

Nu måste jag alltså sitta här en hel dag och kolla på det här paketet och lyckas hålla mig från att öppna det tills min bättre hälft är hemkommen. Det kommer krävas mycket utövande av jedi mindtricks mot mig själv. "Du känner inte för att öppna paketet just nu". "Det är mycket roligare att öppna paket tillsammans".




Helt plötsligt blev det mycket lättare att hålla sig. Varför kan man undra, så jag tänker berätta varför, snäll som jag är.
För ungefär två minuter sen ringde det på dörren igen. Vafalls? Tänker jag och skyndar mig för att öppna. Där står samma man som alldeles precis levererat paketet. Jag får en iskall känsla i magen, och övervägde att slå igen dörren fort som fan. Jag gjorde desvärre inte det, utan blev istället informerad om att han vill ha 468 kr i tullavgift. Kontant.
Hela världen är en enda stor bög.

Jag är ett stort fan av service. Helt klart.
Speciellt när det innefattar en leverans av många tröjor från Amerikat ända fram till dörren. Mycket gott. Mycket gott.

Si señorita, I have no cash.

Konserthuset har lagt vantarna på samtliga biljetter, och jag har inte råd. Jag skrattar högt och ljudligt.

Även om de är väldigt få, finns det stunder då jag hoppas att konserthuset inte är de enda återförsäljarna av biljetter till Distant Worlds II, för jag har inte ett presentkort hos dom.

Satan vad svårt det skulle vara att komma igång med bloggandet igen efter att man har haft uppehåll i någon vecka bara.
Så, eftersom att jag inte uppdaterat på ett tag får jag helt enkelt ta och summera dom viktigare grejerna som hänt. Man kan t ex börja med nyår.. eller kanske bara julhelgen i spridda skurar av info. Eller.. jag vettefan, nu kommer det iaf, sit tight.

30/12 2009: Jag och fem grabbar samt en tjej åker ut till Handöl för att fira in det nya året i en stuga där.
Jag och Emil hade bestämt oss för att fixa Emils xbox 360, som hade dragit på sig RROD, så vi satte igång att skruva nästan så fort vi kommit in i värmen efter att ha skotrat oss upp till stugan. Det här med att laga tekniska prylar har ju en tendens att skita sig rätt hårt när det är någon i det här gänget som ska försöka sig på det för första gången, så det var inte helt oväntat att vi fick slita i säkert en halvtimme innan vi ens fick upp plasthöljet, som egentligen bara ska ta en halv minut att fixa upp.
Efter att vi har skruvat upp hela skiten tar vi loss dom gamla kylkuddarna och slaskar dit lite kylpasta och 8 st 50-öringar isället. Finemang, allt klart. Synd bara att bilden inte funkar kan man tycka. Det tyckte vi också, så vi skruvade upp den och pillade på lite sladda där inne, och vips så funkade det.
Nu låter det här mycket enklare och smidigare än vad det egentligen var, för det här projektet tog oss hela kvällen minsann.
Följande dag blev alla jättefulla och glada och bastade och åt god jävla maten. Jag och Jonas hade förberett ett skitbra nördquiz, men vi hade glömt att ta med oss skivan till musik-delen, så det sög litegrann, men det var asbra ändå. Also; Jonas spydde mer eller mindre hela natten, det var kul.
Nyårsdagen var inte fullt lika rolig. För första gången i mitt liv hade jag huvudvärk efter att ha druckit. Jävlar vad jag skrattade och gladde mig åt det. Skitbra.
När det sedan blev 2/1 2010 var det -30 grader ute, och bilen vi åkte hem med var skitkall. Inte ballt.

Allt som allt var det ett lyckat nyår.

Efter det har jag inte gjort så mycket annat än att bryta nyårslöften. Eller ja, inte brutit riktigt kanske. Mer skjutit upp litegrann. På obestämd tid. Men jag satte iaf igång med träningen idag, så det är iaf något som går enligt planerna.




Nu ska jag snart vandra iväg mot en helkväll med Nickeshake i Ängsmon. Det ni.