haahaha
Hahaha jag satt och kikade på youtube efter klipp som handlar om tid. Jag hittade ett klipp som handlade om tidens form. Allt börjar väldigt bra, med smarta uttalanden, diagram och sånt där som får en att tänka att hela grejen verkar väldigt genomtänkt och smart. Sen kommer uttalandet om vilken form tiden har - Päronformad.
"okej"
Därför håller jag mig till saker jag vet funkar.
Jag har skaffat mig en till leksak - en router. Närmare bestämt en Netgear WNR2000. Installationen gick nästan helt felfritt, och användandet av internet gick helt felfritt. Tills tidigare idag dvs. För en liten stund sen fanns inte ens en tillstymmelse till uppkoppling. Nu vet jag inte om det var Comhem som hade problem, eller om det var routern, men det slutade iaf med att jag påbörjade en ny installation, som inte funkade, la ner projektet, gick och spelade lite mario med Rebekka, gick tillbaka till datorn, och helt plötsligt funkar allt igen. Väldigt spännande. Inte särskilt underhållande dock.
Värt att tillägga är att jag inte alls tycker om netgear sen tidigare, och det här boostar ju inte direkt min lojalitet mot det företaget.
Dessutom är det här ett väldigt dåligt blogginlägg, för jag orkar inte engagera mig i att göra något bra av det hela. Nu ska jag tvinga Rebekka att spela memory med mig.
Värt att tillägga är att jag inte alls tycker om netgear sen tidigare, och det här boostar ju inte direkt min lojalitet mot det företaget.
Dessutom är det här ett väldigt dåligt blogginlägg, för jag orkar inte engagera mig i att göra något bra av det hela. Nu ska jag tvinga Rebekka att spela memory med mig.
Also
Vi testade vårt nya mario igår också. Jag spenderade dagen åt att läsa lite recensioner om spelet och sådär, och när jag gör det så kan jag inte undgå att lägga märke till spelets originaltitel - マリオ&ルイージRPG3, alltså, Mario & Luigi RPG 3.
När vi väl testar är det långt ifrån ett vanligt mario - det är nämligen smockfullt med dialog. Sjukt. Det här är ju inget man är beredd på, om man inte går efter den japanska titeln, så efter ett tag känner man att det lätt blir för mycket prat och för lite spelande, även fast dialogen faktiskt är jävligt rolig från stund till stund.
Jaja, spelet kommer igång efter ett tag, och det är faktiskt riktigt roligt^^ Så nu ska jag spela lite till yeah yeah yeah yeah yeah yeah på lördag är det party yeah yeah yeah yeah yeah yeah
När vi väl testar är det långt ifrån ett vanligt mario - det är nämligen smockfullt med dialog. Sjukt. Det här är ju inget man är beredd på, om man inte går efter den japanska titeln, så efter ett tag känner man att det lätt blir för mycket prat och för lite spelande, även fast dialogen faktiskt är jävligt rolig från stund till stund.
Jaja, spelet kommer igång efter ett tag, och det är faktiskt riktigt roligt^^ Så nu ska jag spela lite till yeah yeah yeah yeah yeah yeah på lördag är det party yeah yeah yeah yeah yeah yeah
Wolverine
Sitter chefer eller företag och förväntar sig seriöst att man ska komma i tid under den kallare biten av året?
Det känns ju väldigt ologiskt har jag kommit fram till. LiSTeN To tHIs. Hahaha vem fan skriver liten to this? Jag tydligen.
Man vaknar på morgonen, inte särskilt ivrig att jobba, kliver upp och traskar runt i sitt hem oftast barfota (hahaha fråga en fotograf om han barfotar ofta. Nej förresten, gör inte det. Han blir nog arg, eller åtminstone lite butter) och man kommer till sin första insikt; Golvet är iskallt. När man vidare traskar runt, med grusiga ögon och blåaktiga fötter, smyger sig en andra insikt på; Resten av hela hemmet är iskallt. Man kanske lyckas slänga i sig lite frukost, men det är svårt med en magsäck som under de senaste tio minuterna har frusit till is, och vägrar expandera. Helt plötsligt i sin expedition genom det karga vinterlandskap som är ens hem, kommer man tillbaka till sin säng, och märker att den fortfarande är varm, och dessutom ser jävligt inbjudande ut (för att få den rätta känslan skulle jag beskriva det som att vara naken på ishotellet i Jukkasjärvi och helt plötsligt märka att dom har en öppen eldstad med fåtölj och matchande filt i lobbyn.). Man lägger sig i sängen igen, och om man har spotify eller bara god smak i sina skivköp drar man på den här låten (och om man inte tycker att det svänger så kan man dra åt helvete faktiskt). Man försover sig.
Jag känner ju personligen att man under dom här omständigheterna inte behöver vara så noga med att komma i tid till jobbet, men det är ju bara jag.
Det känns ju väldigt ologiskt har jag kommit fram till. LiSTeN To tHIs. Hahaha vem fan skriver liten to this? Jag tydligen.
Man vaknar på morgonen, inte särskilt ivrig att jobba, kliver upp och traskar runt i sitt hem oftast barfota (hahaha fråga en fotograf om han barfotar ofta. Nej förresten, gör inte det. Han blir nog arg, eller åtminstone lite butter) och man kommer till sin första insikt; Golvet är iskallt. När man vidare traskar runt, med grusiga ögon och blåaktiga fötter, smyger sig en andra insikt på; Resten av hela hemmet är iskallt. Man kanske lyckas slänga i sig lite frukost, men det är svårt med en magsäck som under de senaste tio minuterna har frusit till is, och vägrar expandera. Helt plötsligt i sin expedition genom det karga vinterlandskap som är ens hem, kommer man tillbaka till sin säng, och märker att den fortfarande är varm, och dessutom ser jävligt inbjudande ut (för att få den rätta känslan skulle jag beskriva det som att vara naken på ishotellet i Jukkasjärvi och helt plötsligt märka att dom har en öppen eldstad med fåtölj och matchande filt i lobbyn.). Man lägger sig i sängen igen, och om man har spotify eller bara god smak i sina skivköp drar man på den här låten (och om man inte tycker att det svänger så kan man dra åt helvete faktiskt). Man försover sig.
Jag känner ju personligen att man under dom här omständigheterna inte behöver vara så noga med att komma i tid till jobbet, men det är ju bara jag.
Yessah essah
Det är fan riktigt jävla episkt att lyssna på bra musik.
Jag plockade fram mina lurar och drog på lite musik på datorn, och kom helt plötsligt på att jag inte har gjort det på flera dagar, säkert mer än en vecka. Sjukt.
Och seriöst, hur jävla bra är inte bakgrundsgitarren 3:39 in i Africa? Rätt svar borde vara något i stil med hur jävla bra som helst.
Sen är det ju bara ett litet problem med att lyssna på musik i spotify om man inte har premium-konto. Jag har inte så mycket problem med de flesta reklamerna som dyker upp, men sen finns ju dom där jävla Basshunter-reklamerna. Hur kan en människa vara så dålig? Om jag blir lika dålig som basshunter så hoppar jag nog nerför en riktigt brant backe, sådär så att jag skadar mig riktigt mycket utan att dö.
Jag bestämde mig för att rita en bild som förklarar hur dålig jag tycker att basshunter är.
Basshunter är inte alls lika bra som gitarrgrejen i Africa.
Nu hade jag inte bara tänkt skriva hur dålig jag tycker att Basshunter är. Jag hade faktiskt tänkt berätta att Mario kom i brevlådan idag (äckligt lol), jag har hittat något att ha på mig på lördag, att Rebekka har peppat mig på att trycka och sälja t-shirts med mina fula gubbar på och att vi både har julmust och pepparkaksdeg här hemma på körfältet. Funky business.
Jag plockade fram mina lurar och drog på lite musik på datorn, och kom helt plötsligt på att jag inte har gjort det på flera dagar, säkert mer än en vecka. Sjukt.
Och seriöst, hur jävla bra är inte bakgrundsgitarren 3:39 in i Africa? Rätt svar borde vara något i stil med hur jävla bra som helst.
Sen är det ju bara ett litet problem med att lyssna på musik i spotify om man inte har premium-konto. Jag har inte så mycket problem med de flesta reklamerna som dyker upp, men sen finns ju dom där jävla Basshunter-reklamerna. Hur kan en människa vara så dålig? Om jag blir lika dålig som basshunter så hoppar jag nog nerför en riktigt brant backe, sådär så att jag skadar mig riktigt mycket utan att dö.
Jag bestämde mig för att rita en bild som förklarar hur dålig jag tycker att basshunter är.
Basshunter är inte alls lika bra som gitarrgrejen i Africa.
Nu hade jag inte bara tänkt skriva hur dålig jag tycker att Basshunter är. Jag hade faktiskt tänkt berätta att Mario kom i brevlådan idag (äckligt lol), jag har hittat något att ha på mig på lördag, att Rebekka har peppat mig på att trycka och sälja t-shirts med mina fula gubbar på och att vi både har julmust och pepparkaksdeg här hemma på körfältet. Funky business.
Funky bassline.
Okej, jag vet att det inte är särskilt schysst (eller skysst, som det inte heter) att skryta, men jag kan inte låta bli längre. Jag skrev igår att vi hade fixat lite grejer här hemma, men jag höll mig ifrån att specifiera vad det var, för att det kanske var helt ointressant och kanske skulle se ut som skryt.
Sen kom jag på att resten av allt jag skriver i den här bloggen nog är rätt ointressant, och att jag faktiskt inte bryr mig så mycket om att det kanske ser ut som skryt (eller stryk, om man kastar om bokstäverna lite).
Våra nya leksaker;
Sen kom jag på att resten av allt jag skriver i den här bloggen nog är rätt ointressant, och att jag faktiskt inte bryr mig så mycket om att det kanske ser ut som skryt (eller stryk, om man kastar om bokstäverna lite).
Våra nya leksaker;
- Professor Layton and Pandora's Box till NDS. Det gick inte längre att hejda sig efter alla miljoner reklamer om det här spelet. Omöjligt.
- Mario & Luigi: Bowser's Inside Story också till NDS. Vi såg reklamen för det här också, och kunde inte motstå. Det verkar charmigt, det blir nog bra.
- Vi uppgraderade vårat bredband, från Small (2/2 Mbit/s) till Medium (10/10 Mbit/s). Vi hade kunnat ha Large, eller XL också om vi hade velat, men då hade vi haft en ganska kass uppström, och det är ocoolt.
Det bästa med att uppgradera vårat bredband (förutom det faktum att det är mycket snabbare, naturligtvis) är att det gick så sjukt fort att fixa. Vi gick in på hemsidan och klickade och knappade och helt plötsligt hade vi beställt snabbare bredband. Det var inte så svårt, tänkte vi, men när kommer vi märka skillnad? Jag ringer till kundtjänst, och får prata med en asskön gubbe som kolla hur det står till med allt, och han säger att det ska kanske funka redan nu "Ja, modemet står ju på 10/10, ser ju jag här iaf ja, så du kan ju kolla på bredbandskollen hur det ser ut ja.". Okej, jag gör det, ja. Det funkar. Jävla bra skit.
Budget, schmudget.
Haha, budgeten och den ekonomiska planeringens högfäste, det är nog fan här det.
Idag har jag och Rebekka beställt två spel till DS, samt uppgraderat vårat bredband. Det var ekonomiskt tänkt.
Idag har jag och Rebekka beställt två spel till DS, samt uppgraderat vårat bredband. Det var ekonomiskt tänkt.
Wintersun
Wintersun gillar tid, det vet jag. Och tid är en ganska intressant företeelse, det vet jag.
Jag sitter ensam här hemma på körfältet ikväll, för Rebekka är ute på äventyr med sina vänner, och jag kan inte undgå att känna att tiden rullar förbi retsamt sakta och jag har ingenting att göra alls. Men helt plötsligt får jag ett infall av kreativitet och bestämmer mig för att fortsätta plugga och se vart det leder, och helt plötsligt känner jag att tiden bara försvinner. Det här får mig att tänka på en teori som slog mig för ungefär ett halvår sen.
Ponera att tiden inte är ett begrepp som existerar självständigt, utan snarare att det är en biprodukt av andra saker. T ex; Jag viftar med armarna - helt plötsligt har jag även genererat den tid det tog att utföra rörelsen. Nu kanske det här inte låter helt logiskt och så, men i mitt huvud hänger allt ihop perfectly well.
Och det här med att man upplever tiden gå sakta när man inte har något att göra kan ha att göra med att man fokuserar så mycket på tiden att man mer eller mindre sitter och delar upp och dissekerar tidsenheten omedvetet istället för att fylla tidsenheten med något annat än just tid. Vilket får mig att tänka ut en annan teori om tid. Men den kan jag inte förklara för nu börjar jag stressa upp mig över att jag inte kommer hinna göra klart det jag hade tänkt göra innan Rebekka kommer hem.
Jag sitter ensam här hemma på körfältet ikväll, för Rebekka är ute på äventyr med sina vänner, och jag kan inte undgå att känna att tiden rullar förbi retsamt sakta och jag har ingenting att göra alls. Men helt plötsligt får jag ett infall av kreativitet och bestämmer mig för att fortsätta plugga och se vart det leder, och helt plötsligt känner jag att tiden bara försvinner. Det här får mig att tänka på en teori som slog mig för ungefär ett halvår sen.
Ponera att tiden inte är ett begrepp som existerar självständigt, utan snarare att det är en biprodukt av andra saker. T ex; Jag viftar med armarna - helt plötsligt har jag även genererat den tid det tog att utföra rörelsen. Nu kanske det här inte låter helt logiskt och så, men i mitt huvud hänger allt ihop perfectly well.
Och det här med att man upplever tiden gå sakta när man inte har något att göra kan ha att göra med att man fokuserar så mycket på tiden att man mer eller mindre sitter och delar upp och dissekerar tidsenheten omedvetet istället för att fylla tidsenheten med något annat än just tid. Vilket får mig att tänka ut en annan teori om tid. Men den kan jag inte förklara för nu börjar jag stressa upp mig över att jag inte kommer hinna göra klart det jag hade tänkt göra innan Rebekka kommer hem.
Det här inlägget skulle ursprungligen inte alls handla om tid, utan om något helt annat.
Men nu hinner jag inte.
Men nu hinner jag inte.
Ett Äpple
Tillfredsställelse kommer av många anledningar. För min del kan det t ex komma av att sätta sig och skita när man verkligen behöver eller kanske att äntligen klara en riktigt svår boss, som man har slitit med och skrikit åt flera timmar. Jag avslutade en disk som har pågått i fem dagar idag, innehållandes samtliga köksattiraljer. Det var tillfredsställande minsann. Nu tänker jag inte diska igen på fem veckor, tänkte jag först, men under dom här fem dagarna jag har stått och diskat har jag lyckats utveckla något slags beroende som det verkar, för jag känner ett litet sug att diska bara lite till. Inte coolt.
Bögtema
Bög 1: Jag gör sällan tester på facebook. Faktum är att jag bara har gjort två stycken, allt som allt. Näe vänta.. tre ar jag faktiskt gjort när jag tänker efter.
Det senaste testet jag gjorde var iaf ett test som hette "Hur bög är du?" och handlade, konstigt nog, om hur många procent bög jag är. Jag är 75% bög. Sweet, ett steg närmare framtidsplan 1 & 2.
Bög 2: Jag satt och läste gay-bloggen nyss, för första gången. Jag tror inte att jag har läst en mindre intressant blogg och om en mindre intressant, skitstörig och allmänt dålig person än vad jag läser på den här bloggen.
Det senaste testet jag gjorde var iaf ett test som hette "Hur bög är du?" och handlade, konstigt nog, om hur många procent bög jag är. Jag är 75% bög. Sweet, ett steg närmare framtidsplan 1 & 2.
Bög 2: Jag satt och läste gay-bloggen nyss, för första gången. Jag tror inte att jag har läst en mindre intressant blogg och om en mindre intressant, skitstörig och allmänt dålig person än vad jag läser på den här bloggen.
ÄNTLIGEN
SOM JAG HAR SUKTAT!
NÄE, DET KAN JAG VÄL INTE PÅSTÅ MED RENT MJÖL I PÅSEN, EFTERSOM ATT JAG FICK NYS OM DETTA FENOMEN ALLDELES FÖR TYP TRE SEKUNDER SEN, MEN VI KÖR PÅ ÄNDÅ.
DET ÄR DEN INTERNATIONELLA CAPS LOCK-DAGEN! PERSONLIGEN ANSER JAG INTE ATT DAGEN BEHÖVER NÅGON NÄRMARE FÖRKLARING, MEN FÖR ATT FYLLA UT MITT INLÄGG LITEGRANN GÖR JAG DET ÄNDÅ.
DEN 28/6 ALTERNATIVT 22/10 INFALLER DEN INTERNATIONELLA CAPS LOCK-DAGEN. FIRAS BÄST GENOM ATT IGNORERA VERSALISERING (ATT IGNORERA VERSALISERING INNEBÄR INTE ATT IGNORERA VERSALER, SOM DET KANSKE LÅTER, UTAN ATT IGNORERA SÄTTET VERSALER SKA ANVÄNDAS PÅ. NYTT ORD JAG LÄRDE MIG IDAG, I SAMBAND MED DEN HÄR FANTASTISKA HÖGTIDEN).
JAG TÄNKTE AVRUNDA MED EN ORDVITS, MEN JAG KOM PÅ ATT DEN VAR DÅLIG SÅ JAG SKITER I DET.
NÄE, DET KAN JAG VÄL INTE PÅSTÅ MED RENT MJÖL I PÅSEN, EFTERSOM ATT JAG FICK NYS OM DETTA FENOMEN ALLDELES FÖR TYP TRE SEKUNDER SEN, MEN VI KÖR PÅ ÄNDÅ.
DET ÄR DEN INTERNATIONELLA CAPS LOCK-DAGEN! PERSONLIGEN ANSER JAG INTE ATT DAGEN BEHÖVER NÅGON NÄRMARE FÖRKLARING, MEN FÖR ATT FYLLA UT MITT INLÄGG LITEGRANN GÖR JAG DET ÄNDÅ.
DEN 28/6 ALTERNATIVT 22/10 INFALLER DEN INTERNATIONELLA CAPS LOCK-DAGEN. FIRAS BÄST GENOM ATT IGNORERA VERSALISERING (ATT IGNORERA VERSALISERING INNEBÄR INTE ATT IGNORERA VERSALER, SOM DET KANSKE LÅTER, UTAN ATT IGNORERA SÄTTET VERSALER SKA ANVÄNDAS PÅ. NYTT ORD JAG LÄRDE MIG IDAG, I SAMBAND MED DEN HÄR FANTASTISKA HÖGTIDEN).
JAG TÄNKTE AVRUNDA MED EN ORDVITS, MEN JAG KOM PÅ ATT DEN VAR DÅLIG SÅ JAG SKITER I DET.
.
Lev dig in i den här tanken ett slag vettja.
"All matter is merely energy condensed to a slow vibration – We are all one consciousness experiencing itself subjectively. There's no such thing as death, life is only a dream, and we're the imagination of ourselves."
"All matter is merely energy condensed to a slow vibration – We are all one consciousness experiencing itself subjectively. There's no such thing as death, life is only a dream, and we're the imagination of ourselves."
Ja, jävlar du.
Det är kul att pillra och fixa med saker
Förutsatt att det går bra.
Något jag vet funkar alldeles utmärkt är runristningar, så jag funderar på att byta ut min dator mot, förslagsvis, ett flyttblock av fördelaktig storlek. Datormusen kan jag kanske byta in mot en billig slant och sedan köpa mig en hammare av blygsam kvalitet. Där kan jag sitta och hamra och till min stora glädje se att det funkar som det ska (jag-skriver-en-sak-men-helt-andra-saker-händer does not apply in stone).
Jag kanske t o m ska bosätta mig på en jävla rullstensås? Obegränsat diskutrymme liksom.
Mitt lekande gick med andra ord inte så bra idag. Jag hade grandiosa planer på att få igång ett fungerande Windows 7 på min lilla dator, för jag har nämligen läst att det ska funka relativt bra för de som har försökt. Kul för dom, I guess.
Jag märkte rätt snabbt att 7 inte var något för den dator jag nyttjar, och bestämde mig för att återgå till XP.
Lättare sagt än gjort, naturligtvis.
Det första som går snett är att min nyformaterade och uppdaterade dator inte märker att jag stoppar in en usb-sticka i skiten. Det här finner jag faktiskt lite lustigt, ty hade jag fått ett avlångt objekt instoppat i valfri hålighet i min kropp kan jag garantera att jag hade märkt det.
Jag bestämmer mig för att sköta den här processen via en kompis dator istället. Jag fixar alla filer som behövs, för jag har varit smart nog att spara dom för tillfällen som dessa. Till mitt stora förtret märker jag att jag inte minns hur det var man skulle göra och därför behöver jag en guide. Jag hittar ingen guide som passar min situation, men jag hittar iaf en som påminner om det här klavertrampet.
Här läser jag att ett USB-minne på över 4 GB inte kan formateras med dom program som jag hade tänkt använda (här tänker jag något i stil med oj, otippat), men jag läser att jag lyckligtvis kan fixa det här med hjälp av ett annat program.
När jag väl har fått tag i det här programmet och ska kavla upp ärmarna en gång för alla, märker jag att min vän inte har någon form av virtuell enhet, så jag kan inte extrahera filerna som behövs.
Vafan är det här? Sak på sak som jag företar mig verkar gå allt annat än felfritt. Nästan så att jag tror att häxmästare är i farten på riktigt.
Men det gör inte så mycket, för kärleken har jag iaf.
Nu kanske jag överdriver en smula och får allt att låta värre än vad det är, men det skulle faktiskt vara mycket smidigare om allt gick som det skulle för en gångs skull. Happy Surprise! liksom.
Förutsatt att det går bra.
Något jag vet funkar alldeles utmärkt är runristningar, så jag funderar på att byta ut min dator mot, förslagsvis, ett flyttblock av fördelaktig storlek. Datormusen kan jag kanske byta in mot en billig slant och sedan köpa mig en hammare av blygsam kvalitet. Där kan jag sitta och hamra och till min stora glädje se att det funkar som det ska (jag-skriver-en-sak-men-helt-andra-saker-händer does not apply in stone).
Jag kanske t o m ska bosätta mig på en jävla rullstensås? Obegränsat diskutrymme liksom.
Mitt lekande gick med andra ord inte så bra idag. Jag hade grandiosa planer på att få igång ett fungerande Windows 7 på min lilla dator, för jag har nämligen läst att det ska funka relativt bra för de som har försökt. Kul för dom, I guess.
Jag märkte rätt snabbt att 7 inte var något för den dator jag nyttjar, och bestämde mig för att återgå till XP.
Lättare sagt än gjort, naturligtvis.
Det första som går snett är att min nyformaterade och uppdaterade dator inte märker att jag stoppar in en usb-sticka i skiten. Det här finner jag faktiskt lite lustigt, ty hade jag fått ett avlångt objekt instoppat i valfri hålighet i min kropp kan jag garantera att jag hade märkt det.
Jag bestämmer mig för att sköta den här processen via en kompis dator istället. Jag fixar alla filer som behövs, för jag har varit smart nog att spara dom för tillfällen som dessa. Till mitt stora förtret märker jag att jag inte minns hur det var man skulle göra och därför behöver jag en guide. Jag hittar ingen guide som passar min situation, men jag hittar iaf en som påminner om det här klavertrampet.
Här läser jag att ett USB-minne på över 4 GB inte kan formateras med dom program som jag hade tänkt använda (här tänker jag något i stil med oj, otippat), men jag läser att jag lyckligtvis kan fixa det här med hjälp av ett annat program.
När jag väl har fått tag i det här programmet och ska kavla upp ärmarna en gång för alla, märker jag att min vän inte har någon form av virtuell enhet, så jag kan inte extrahera filerna som behövs.
Vafan är det här? Sak på sak som jag företar mig verkar gå allt annat än felfritt. Nästan så att jag tror att häxmästare är i farten på riktigt.
Men det gör inte så mycket, för kärleken har jag iaf.
Nu kanske jag överdriver en smula och får allt att låta värre än vad det är, men det skulle faktiskt vara mycket smidigare om allt gick som det skulle för en gångs skull. Happy Surprise! liksom.
Hep Stars.
Näe, inget jobb fick jag tillbaka där jag en gång jobbade. Dom hade hunnit ta in en hös nya människor, så jag kommer nog inte kunna vänta mig en plats där förrän kanske efter jul. Innan jul hade jag som siktat på att ha ett arbete, så det funkade inte helt enligt mina planer. Jag tror fan jag ska sluta planera saker, för inget planerat verkar ju gå som det ska. Kanske ska vandra planlöst nere på stan och helt utan förvarning gå in och fråga om jobb någonstans, ta ödet by surprise liksom.
Hahaha min käre vän Norden fällde en jävligt bra kommentar om Windows Vista när vi diskuterade Windows 7.
Hahaha min käre vän Norden fällde en jävligt bra kommentar om Windows Vista när vi diskuterade Windows 7.
"Förstår inte hur jag har kunnat acceptera Vista så här länge, det är ju som en fet förolämpning."
Norden vs. Windows 1-0
Aja, nu ska jag trixa lite mer med min nya leksak som någon så vackert kallade den.
Det här inlägget är faktiskt lite roligt, för igår kväll satt jag och ovannämnda någon och diskuterade att det inte blir så bra när man skriver om helt skilda saker i samma inlägg, men tro fan om jag inte gör bara några timmar senare. Och nu är jag så seg att jag inte orkar ändra det och göra något snyggt av det hela, och jag hoppas att ni lider ögonen av er när ni läser det här.
Norden vs. Windows 1-0
Aja, nu ska jag trixa lite mer med min nya leksak som någon så vackert kallade den.
Det här inlägget är faktiskt lite roligt, för igår kväll satt jag och ovannämnda någon och diskuterade att det inte blir så bra när man skriver om helt skilda saker i samma inlägg, men tro fan om jag inte gör bara några timmar senare. Och nu är jag så seg att jag inte orkar ändra det och göra något snyggt av det hela, och jag hoppas att ni lider ögonen av er när ni läser det här.
Blöggtrasket
Det var någon någon gång som fick ner mig i bloggträsket. Det här är faktiskt lite kul, för titt som då finner jag mig kikandes på t ex Kissies, Dessies, Fokis blogg m fl, och jag måste erkänna att det är ganska tillfredsställande. Det har säkert 100% med att göra att jag är så jävla nyfiken av mig och känner att ju mer jag vet om personer, desto nöjdare blir jag, även fast jag absolut inte känner personen i fråga, alls. Det är förstås roligare att snoka hos folk man känner, men ändå.
I vilket fall kikade jag runt på kissies blogg och ser ett inlägg om att hon vann ett DS på blog awards. Men det måste vara nån tredjepartstillverkare som levererar det här DS:et för det kommer nämligen från Nitendo. Jag misstänker att det kanske var en ynka felstavning, men icke. Nitendo skriver hon överallt.
Hur kan man inte veta att det heter NiNtendo? Det står t o m stort på lådan. Nintendo DS. NINTENDO.
I vilket fall kikade jag runt på kissies blogg och ser ett inlägg om att hon vann ett DS på blog awards. Men det måste vara nån tredjepartstillverkare som levererar det här DS:et för det kommer nämligen från Nitendo. Jag misstänker att det kanske var en ynka felstavning, men icke. Nitendo skriver hon överallt.
Hur kan man inte veta att det heter NiNtendo? Det står t o m stort på lådan. Nintendo DS. NINTENDO.
Sopa.
Vafalls?
Okej jag vet. Mode i all ära, och alla halvfula trender, men det här tar nog priset. Personligen känner jag att det finns väl en gräns på hur fula kläder man kränger kan vara.
Jag tror förresten jag ångrar mig lite. Ju mer jag kollar på plagget, desto mer önskar jag att det fanns en manlig variant av skiten, för den var faktiskt ganska fräsig.
Kladdkaka & Kärlek ♥
Vi gjorde kladdkaka här igår också. Det blev lite kladdigare än planerat kanske, men kladdig kladdkaka är en jävligt god kladdkaka nonetheless. Och god kladdkaka i kombo med kärlek är rätt ultimat.
Nu vill inte jag förstöra det här fina blogginlägget med en massa skit, men jag känner att jag måste. Om jag inte får något svar från språkresebyrån idag imorn om allt som ska avbokas så kommer jag kanske att skicka en bomb dit eller nåt. Jävla apor.
EDIT:
Jag hade inte behövt förstöra mitt inlägg ändå, för jag kom på att det är söndag idag. Inte måndag. Sopa jag är.
Nu vill inte jag förstöra det här fina blogginlägget med en massa skit, men jag känner att jag måste. Om jag inte får något svar från språkresebyrån idag imorn om allt som ska avbokas så kommer jag kanske att skicka en bomb dit eller nåt. Jävla apor.
EDIT:
Jag hade inte behövt förstöra mitt inlägg ändå, för jag kom på att det är söndag idag. Inte måndag. Sopa jag är.
Ritualer
Jag har en ritual.
Det finns få saker jag gillar mer än att införskaffa antingen nya spel eller ny teknologi, men det är inte själva produkten jag gillar mest med att skaffa nytt. Det faktiskt allting som jag gör runt saken som gör det så jävla nice.
Jag tänker ut vad jag vill ha, kollar igenom vilka butiker den finns tillgänglig på och vart man kan få den för ett förmånligare pris, traskar med glatt humör iväg, slänger upp hardcore dollars på kassan och får mig en box där min nya pryl ligger (det måste vara en box, annars känner man sig lite snuvad). Jag traskar sen hem lite fattigare, men sprallig, som ett barn på julafton liksom.
Nu kommer den bästa biten.
Jag letar upp en bra yta (oftast ett stort bord som jag rensar från saker), och fläker upp boxen där. Öppnar förpackningen noggrant och fint. Plockar ut komponent för komponent, om det nu råkar vara så att den består av flera delar, och lägger ut dom fint och välsorterat på, i de flesta fallen, bordet, så att jag senare lugnt och metodiskt kan montera allting. Jag plockar på mig samtliga manualer och pappersgrejor som följer med, och vandrar mot toan och sätter mig där och skiter och läser igenom allt från punkt till pricka. Länge, länge sitter jag där.
Jävligt episkt. Det kan som inte bli så mycket annat när man kan bläddra i sina nya färska manualer och på köpet uträtta det härligaste behovet som finns.
Jag skaffade mig alltså en extern hårddisk igår. 1 TB. 1 TB = 1000 GB. 1000 GB = Fullkomligt sjukt mycket utrymme. Jag har problem att fylla min dator på 120 GB med skit (vilket jag nu iofs har lyckats göra, men det tog ett jävla tag), hur fan hade jag tänkt mig fylla min externa hårddisk? Det är väl kanske lite tanken med att ha mycket utrymme på en extern hårddisk, att man ska kunna lagra allt man känner för, utan att behöva oroa sig för att minnet tar slut.
Jag sitter iaf och pillar hårt på den och försöker att organisera allting på den på ett mycket fördelaktigt sätt, och det är riktigt, riktigt kul. Nu kanske vissa sitter och tänker att det kanske inte låter så jävla kul, men då kan dom dra åt helvete tänker jag.
Det finns få saker jag gillar mer än att införskaffa antingen nya spel eller ny teknologi, men det är inte själva produkten jag gillar mest med att skaffa nytt. Det faktiskt allting som jag gör runt saken som gör det så jävla nice.
Jag tänker ut vad jag vill ha, kollar igenom vilka butiker den finns tillgänglig på och vart man kan få den för ett förmånligare pris, traskar med glatt humör iväg, slänger upp hardcore dollars på kassan och får mig en box där min nya pryl ligger (det måste vara en box, annars känner man sig lite snuvad). Jag traskar sen hem lite fattigare, men sprallig, som ett barn på julafton liksom.
Nu kommer den bästa biten.
Jag letar upp en bra yta (oftast ett stort bord som jag rensar från saker), och fläker upp boxen där. Öppnar förpackningen noggrant och fint. Plockar ut komponent för komponent, om det nu råkar vara så att den består av flera delar, och lägger ut dom fint och välsorterat på, i de flesta fallen, bordet, så att jag senare lugnt och metodiskt kan montera allting. Jag plockar på mig samtliga manualer och pappersgrejor som följer med, och vandrar mot toan och sätter mig där och skiter och läser igenom allt från punkt till pricka. Länge, länge sitter jag där.
Jävligt episkt. Det kan som inte bli så mycket annat när man kan bläddra i sina nya färska manualer och på köpet uträtta det härligaste behovet som finns.
Jag skaffade mig alltså en extern hårddisk igår. 1 TB. 1 TB = 1000 GB. 1000 GB = Fullkomligt sjukt mycket utrymme. Jag har problem att fylla min dator på 120 GB med skit (vilket jag nu iofs har lyckats göra, men det tog ett jävla tag), hur fan hade jag tänkt mig fylla min externa hårddisk? Det är väl kanske lite tanken med att ha mycket utrymme på en extern hårddisk, att man ska kunna lagra allt man känner för, utan att behöva oroa sig för att minnet tar slut.
Jag sitter iaf och pillar hårt på den och försöker att organisera allting på den på ett mycket fördelaktigt sätt, och det är riktigt, riktigt kul. Nu kanske vissa sitter och tänker att det kanske inte låter så jävla kul, men då kan dom dra åt helvete tänker jag.
Bra skit
Här sitter jag mitt i natten och pysslar.
Jag sliter hårt och länge med att göra en header åt Rebekka, men vad händer? PS kraschar när jag ska spara skiten. Jävla homoprogram. Headern var naturligtvis hur snygg som helst (man får överdriva när motsatsen inte kan bevisas).
Jag sliter hårt och länge med att göra en header åt Rebekka, men vad händer? PS kraschar när jag ska spara skiten. Jävla homoprogram. Headern var naturligtvis hur snygg som helst (man får överdriva när motsatsen inte kan bevisas).
:D
Som utlovat.
Framtidsplaner 2
när jag blir stor ska jag också bli bög, ha på mig läder och sjunga som en jävla gud
Framtidsplaner
när jag blir stor ska jag också bli bög, få aids och sjunga som en jävla legend.
Livet.
Nu har jag varit arbetslös utan planer i ungefär fyra dagar, och jag håller redan på att få krupp.
Jag hade inga problem med att inte jobba på fyra dagar förut, för jag visste att jag kunde boka ett pass ungefär när jag ville, men nu kan jag inte det, och då känns situationen helt plötsligt mycket mer.. dålig i guess. Jag känner mig rutten typ.
Jag har kommit på att jag kanske borde börja träna för att få ut nånting av dagarna iaf tills jag får jobb, men det finns en hake - jag har inga pengar att skaffa ett träningskort. Och kan jag inte träna, då blir jag jättetjock, och blir jag jättetjock får jag inget jobb, och får jag inget jobb blir det inga pengar, och har jag inga pengar kan jag inte skaffa ett träningskort, och utan träningskort kan jag inte träna, och kan jag inte träna, då blir jag jättetjock, och blir jag jättetjock får jag inget jobb, och får jag inget jobb blir det inga pengar, och har jag inga pengar kan jag inte skaffa ett träningskort, och utan träningskort kan jag inte träna, och kan jag inte träna, då blir jag jättetjock, och blir jag jättetjock får jag inget jobb, och får jag inget jobb blir det inga pengar, och har jag inga pengar kan jag inte skaffa ett träningskort, och utan träningskort kan jag inte träna and so on.
Näe, så farligt är det väl inte, men ändå. Det känns så. Tänk hur det känns om en vecka, funderar jag i mitt stilla sinne.
Hahaha, jag tänkte ut en plan idag. Jag funderade på att gå ner till min far och snika på hans internet. Mitt enda problem var att han inte kanske inte skulle vara hemma tänkte jag, men jag kunde ju iaf gå ner och kika. Precis innan jag ska gå märker jag att jag inte har nyckeln hem hit heller, för varken jag eller Rebekka minns vart den tog vägen igår kväll hahah. Jag kommer visst ingenstans idag (y)
Jag hade inga problem med att inte jobba på fyra dagar förut, för jag visste att jag kunde boka ett pass ungefär när jag ville, men nu kan jag inte det, och då känns situationen helt plötsligt mycket mer.. dålig i guess. Jag känner mig rutten typ.
Jag har kommit på att jag kanske borde börja träna för att få ut nånting av dagarna iaf tills jag får jobb, men det finns en hake - jag har inga pengar att skaffa ett träningskort. Och kan jag inte träna, då blir jag jättetjock, och blir jag jättetjock får jag inget jobb, och får jag inget jobb blir det inga pengar, och har jag inga pengar kan jag inte skaffa ett träningskort, och utan träningskort kan jag inte träna, och kan jag inte träna, då blir jag jättetjock, och blir jag jättetjock får jag inget jobb, och får jag inget jobb blir det inga pengar, och har jag inga pengar kan jag inte skaffa ett träningskort, och utan träningskort kan jag inte träna, och kan jag inte träna, då blir jag jättetjock, och blir jag jättetjock får jag inget jobb, och får jag inget jobb blir det inga pengar, och har jag inga pengar kan jag inte skaffa ett träningskort, och utan träningskort kan jag inte träna and so on.
Näe, så farligt är det väl inte, men ändå. Det känns så. Tänk hur det känns om en vecka, funderar jag i mitt stilla sinne.
Hahaha, jag tänkte ut en plan idag. Jag funderade på att gå ner till min far och snika på hans internet. Mitt enda problem var att han inte kanske inte skulle vara hemma tänkte jag, men jag kunde ju iaf gå ner och kika. Precis innan jag ska gå märker jag att jag inte har nyckeln hem hit heller, för varken jag eller Rebekka minns vart den tog vägen igår kväll hahah. Jag kommer visst ingenstans idag (y)
Skitt saker
".. som enväl typ som en prinsessa(alltså för han)"
Yes.
Yes.
Check!
- Avboka hela språkresan
- Skriva av försäkringen (heter det så?)
- Ta tillbaka min ansökan till CSN
- Skaffa ett jobb igen
CSN är ganska roliga.
Nu är frågan om jag ska gå tillbaka till mitt gamla jobb, eller om jag ska satsa på att bli cirkelledare i italienska istället?
Att vara kung över universum.
Det är ingen lätt uppgift, men jag lyckas.
Jag har nu efter hundra års sökande och trixande och svärande lyckats få Vagrant Story att funka på mitt PSP.
Jag har nu efter hundra års sökande och trixande och svärande lyckats få Vagrant Story att funka på mitt PSP.
Nu ska jag rosta mig några fräsiga mackor, koka mig några sköna nudlar och äntligen återvända till Leá Monde
Jaha, nu då?
Rebekka gick nyss till jobbet. Jag gick nyss tillbaka till sängen, för jag är nämligen arbetslös.
En Studie i Monumentalt Misslyckande.
Eller möjligtvis en studie i Murphys Lag? Eller kanske bara en avhandling på hur en riktigt dålig dag ter sig?
Oavsett gick det hela med Japan inte särskilt bra. Ingenting gick särskilt bra den där lördagen faktiskt. Troligtvis den sämsta lördagen nånsin tänker vi här på körfältet. Redogörelse följer;
Jag och Rebekka gick med lite vemod och mycket packning ut i den kyliga och mörka Oktobermorgonen för att ta bussen in mot Gullmarsplan. Vi hade räknat ut att jag ganska exakt skulle komma i tid till incheckningen som vi antog var 2 timmar innan avfärd. Ungefär 20 meter från busshållplatsen kommer jag på att vi ju faktiskt bara hade kollat hur bussarna går vardagar, och det här var som sagt en lördag. Det visar sig att bussen går 05.40, istället för 05.10.
Härifrån blir allting skit.
Vi ser en nattbuss komma i motsatt riktning och tänker att kanske han kan skjutsa oss in till Gullmarsplan, för de flesta bussarna från Tyresö har sin bussparkering där. Vi funderar länge och tvekar om vi ska vinka in honom och försöka. vi bestämmer oss till slut för att inte göra det, MEN han verkar vara en riktigt hygglig chaffis, för han stannar ändå och frågar om vi vill ha skjuts in till centrum, och vi bajsar på oss av glädje. Centrum visar sig dock vara Tyresö Centrum, och jag tänker att det här kanske är den sista droppen tur man kan klämma ut ur turtuben. Det var det. Den här skjutsen ändrade ingenting, ty trots att det går fler bussar från tyresö centrum går det ingen tidigare än 05.40. Bummer.
Vi väntar, det är kallt, det blir kallare, och en massa duvor sitter och hånskrattar åt oss. Bussen kommer iaf, och vi tänker att det går nog bra, jag kommer nog att hinna, för det är knappast så att dom har en incheckning som är öppen i två minuter, sen skiter i dom stackars satarna som inte har råd med första klass, och därmed hamnar i den fem hundra meter långa kön (jag lovar, den var cplång, men det återkommer jag till sen, bear with me).
Vi kommer iaf fram till ett folktomt gullmarsplan och tänker att jag nog kommer hinna i tid till det Arlanda Express-tåg vi hade tänkt ta från början. HA! Tji fick vi, för nästa tunnelbane-tåg går inte förrän om 15 minuter. Bra. Jaja, i vilket fall hoppar vi på en kvart senare, tillsammans med de horder av arbetande människor, som tydligen vet hur man tajmar det här med resande på morgonen.
Vi kommer till T-Centralen och stressar upp mot perrongerna, eftersom att vi har ungefär tio minuter på oss att hinna med nästa Arlanda Express (vi var faktiskt ganska duktiga med att kolla alla avgångar. Eller snarare var det Rebekka som var smart nog att memorera hur dom gick, för jag är sämst hahah. Tack nos^^). Rebekka rotar i sin ficka efter nånting och märker att hennes tågbiljett hem inte finns där. Det här minskar inte stressen ett dugg, men vi bestämmer oss för att leta igenom alla väskor efter biljetten när vi sitter på tåget mot Arlanda, för då har vi tid på oss, och behöver inte stressa. Vi ställer oss iaf vid biljettmaskinen och försöker fixa en jävla biljett till Arlanda Express, vilket tydligen var omöjligt för maskinen ville inte ha kortet, och det är tre minuter kvar till tåget går. Det blir helt enkelt till att gå till biljettkassan för att köpa biljetten på vanligt vis, men med den tur som har följt oss genom dagen står det en utländsk person framför oss och ska köpa en biljett också, och det går riktigt långsamt för hon verkar fråga en massa saker också. Vi får iaf vår biljett med en minut till godo och rusar ombord på tåget. Efter lite rotande i fickor och väskor hittar vi till slut Rebekkas tågbiljett, och drar en lättnadens suck. Jag tar tillbaka mitt påstående innan, det här var den absolut sista droppen tur vi kunde klämma ut.
Väl på Arlanda känner båda sig ganska lugna. Äntligen framme liksom, men man kanske inte ska ropa hej innan man kommit över ån.
Vi kommer fram till incheckningen för dom som ska åka med Finnair, och märker att dom inte har börjat checka in än! Det är bra tänker jag, men hinner inte ställa mig bra till innan köbildningen formas och jag hamnar rätt långt bak. Det gör mig inte så mycket alls, för jag är i tid och allt verkar gå bra. Lite hungrig är jag dock, men vafan, det blir mat på flyget:D eller SNACK OR BRUNCH som det står på min reseinformation. Det enda som oroar mig är att jag är lite osäker på om min väska väger under 20 kilo, för när vi vägde den innan på en vanlig våg stog det 19.7 kg. Jag tjuvlyssnade och det lät som att en tant hade fått betala 50€ per extra kilo. Jag har inte råd med 50€ per extra kilo för fan.
Kön delar nu upp sig i två rader. Dom som har förstaklassbiljett får gå i en, och dom andra stackars knegarna får stå i den andra. Det står typ fyra i den första kön, och fem hundra i den andra. Jag står i den andra. Dock inte sist, men i den andra nonetheless. Jag kommer fram, slänger upp pass och biljett på disken samt väskan på rullbandet. Snubben som ska checka in mig ställer lite frågor om vart jag ska, hur länge jag ska stanna osv. Han frågar om jag har ett visum, eftersom jag ska stanna i ett år, men jag svarar att jag ska gå på turistvisum, för det har min språkresebyrå sagt går alldeles utmärkt, bara jag åker ut ur landet var tredje månad för att förnya visumet. Han ringer nån, och pratar med den här personen i hundra år för att kolla lite saker. Det går inte alldeles utmärkt alls att resa på turistvisum, för jag måste tydligen ha en biljett bokad ut ur landet redan innan jag åker dit, och det hade jag inte räknat med alls. Jag tänkte att det skulle vara sunshine och happy people all day long om jag bokade min biljett ut ur landet när jag väl var där borta och dessutom hade råd att göra det. Han hänvisar mig till en biljettstation en bit bort så att jag kan boka en biljett ut ur landet lite kvickt.
Här följer en liten avhandling om mänsklig ondska, eller kanske likgiltighet inför andra människors tragiska öden;
Jag - Sydkorea? (i en väldigt snäll och föreslående ton)
Ungefär här går hela min värld i kras. Det värsta är att hon säger det med en sån otroligt retsam ton, som att hon verkligen önskade att hela min resa inte skulle gå ihop bara för att jag hade stressat upp henne på hennes lördagspass. Hon säger att det kanske går att fixa en billigare biljett på nätet (men med en ton som menar lycka till) och att jag kan försöka med datorerna en bit bort. Men då får du sno på lite, för det är ungefär en kvart kvar av incheckningen! Ja, tänker jag, jag vet din jävla aphjärna.
Avhandlingen avslutad. Jag hatar den där lilla tanten.
Jag mer eller mindre springer bort mot datorerna, märker att jag först måste betala 29 kr och därmed två extra minuter av min oerhört dyrbara tid. Datorerna visar sig vara segare än inlandsisen och det hade varit bra mycket smidigare att kika i paint istället, men jag kommer iaf fram till slut. Kikar vilka avgångar som finns, hittar en, kollar priset. Inte för att jag hade väntat mig något jättebilligt, med tanke på att den kostade 8500 hos satans avkomma, men den gick på 2500 kr.
Om vi säger så här. Jag hade inte råd att betala 50€ för några extra kilon i väskan, tror ni jag hade råd med en biljett för 2500 kr? Nej.
Rebekka hade en stund tidigare sprungit iväg för att kolla om kön fortfarande var en kilometer lång, men den hade på något magiskt vis reviderats till en person, och iom det beskedet gick allt i kras. Jag var helt utmattad från att inte ha sovit något, stressad bortom förstånd och med en resa som jag hade peppat så hårt inför helt krossad. Jag bröt ihop helt och satte mig ner mot en vägg tillsammans med hela mitt liv i en väska och Rebekka och grinade typ konstant i en kvart. Helt enligt planerna.
Vi satt där tills jag hade lugnat ner mig, och vi satt där lite till. Efter en och en halv timmes sittande bokade jag en tågbiljett hem igen, och vi drog oss inåt Stockholm igen. Ingen av oss hade sovit särskilt mycket alls, inte heller hade vi ätit, så vi drog på donken och åt. Jag somnade sittandes, så jag blev meddragen till T-Centralen igen, där jag däckade på en bänk. Vi förflyttade oss igen av någon anledning, och jag däckade på golvet istället. Där fick jag sova en ganska bra stund. Efter det fick vi äntligen åka hem.
Olyckligheterna var slut för min del, men det fanns en liten grej till som hände Rebekka.
På platserna framför mig sitter en oerhört jobbig familj, med ungar som smäller i borden och hoppar och låter och pillar på allt dom inte borde. Vi har ställt våra drickor i hållarna på sätet och plockar fram vår mat. En av snorungarna framför fäller upp armstödet så att det slår i Rebekkas dricka och den faller ner på golvet. Ungen skäms inte.
Rebekka plockar upp drickan och ser lite vred ut på ungen. Hon glömmer naturligtvis bort att drickan har flugit ner på golvet för en dryg sekund sen och öppnar intet ont anande korken, vilket får till följd att halva drickan (ingen överdrift) rinner ut på hennes lår och säte.
Till råga på allt var det här vår 4-månadersdag.
Jag är hemma i Sverige, men det gör inte så mycket, för bredvid mig ligger världens bästa och sussar och mer tid med henne är aldrig fel. I sinom tid gör jag ett nytt försök med min resa, men nu ligger jag gärna här en stund med henne, som jag tycker så mycket om.
Oavsett gick det hela med Japan inte särskilt bra. Ingenting gick särskilt bra den där lördagen faktiskt. Troligtvis den sämsta lördagen nånsin tänker vi här på körfältet. Redogörelse följer;
Jag och Rebekka gick med lite vemod och mycket packning ut i den kyliga och mörka Oktobermorgonen för att ta bussen in mot Gullmarsplan. Vi hade räknat ut att jag ganska exakt skulle komma i tid till incheckningen som vi antog var 2 timmar innan avfärd. Ungefär 20 meter från busshållplatsen kommer jag på att vi ju faktiskt bara hade kollat hur bussarna går vardagar, och det här var som sagt en lördag. Det visar sig att bussen går 05.40, istället för 05.10.
Härifrån blir allting skit.
Vi ser en nattbuss komma i motsatt riktning och tänker att kanske han kan skjutsa oss in till Gullmarsplan, för de flesta bussarna från Tyresö har sin bussparkering där. Vi funderar länge och tvekar om vi ska vinka in honom och försöka. vi bestämmer oss till slut för att inte göra det, MEN han verkar vara en riktigt hygglig chaffis, för han stannar ändå och frågar om vi vill ha skjuts in till centrum, och vi bajsar på oss av glädje. Centrum visar sig dock vara Tyresö Centrum, och jag tänker att det här kanske är den sista droppen tur man kan klämma ut ur turtuben. Det var det. Den här skjutsen ändrade ingenting, ty trots att det går fler bussar från tyresö centrum går det ingen tidigare än 05.40. Bummer.
Vi väntar, det är kallt, det blir kallare, och en massa duvor sitter och hånskrattar åt oss. Bussen kommer iaf, och vi tänker att det går nog bra, jag kommer nog att hinna, för det är knappast så att dom har en incheckning som är öppen i två minuter, sen skiter i dom stackars satarna som inte har råd med första klass, och därmed hamnar i den fem hundra meter långa kön (jag lovar, den var cplång, men det återkommer jag till sen, bear with me).
Vi kommer iaf fram till ett folktomt gullmarsplan och tänker att jag nog kommer hinna i tid till det Arlanda Express-tåg vi hade tänkt ta från början. HA! Tji fick vi, för nästa tunnelbane-tåg går inte förrän om 15 minuter. Bra. Jaja, i vilket fall hoppar vi på en kvart senare, tillsammans med de horder av arbetande människor, som tydligen vet hur man tajmar det här med resande på morgonen.
Vi kommer till T-Centralen och stressar upp mot perrongerna, eftersom att vi har ungefär tio minuter på oss att hinna med nästa Arlanda Express (vi var faktiskt ganska duktiga med att kolla alla avgångar. Eller snarare var det Rebekka som var smart nog att memorera hur dom gick, för jag är sämst hahah. Tack nos^^). Rebekka rotar i sin ficka efter nånting och märker att hennes tågbiljett hem inte finns där. Det här minskar inte stressen ett dugg, men vi bestämmer oss för att leta igenom alla väskor efter biljetten när vi sitter på tåget mot Arlanda, för då har vi tid på oss, och behöver inte stressa. Vi ställer oss iaf vid biljettmaskinen och försöker fixa en jävla biljett till Arlanda Express, vilket tydligen var omöjligt för maskinen ville inte ha kortet, och det är tre minuter kvar till tåget går. Det blir helt enkelt till att gå till biljettkassan för att köpa biljetten på vanligt vis, men med den tur som har följt oss genom dagen står det en utländsk person framför oss och ska köpa en biljett också, och det går riktigt långsamt för hon verkar fråga en massa saker också. Vi får iaf vår biljett med en minut till godo och rusar ombord på tåget. Efter lite rotande i fickor och väskor hittar vi till slut Rebekkas tågbiljett, och drar en lättnadens suck. Jag tar tillbaka mitt påstående innan, det här var den absolut sista droppen tur vi kunde klämma ut.
Väl på Arlanda känner båda sig ganska lugna. Äntligen framme liksom, men man kanske inte ska ropa hej innan man kommit över ån.
Vi kommer fram till incheckningen för dom som ska åka med Finnair, och märker att dom inte har börjat checka in än! Det är bra tänker jag, men hinner inte ställa mig bra till innan köbildningen formas och jag hamnar rätt långt bak. Det gör mig inte så mycket alls, för jag är i tid och allt verkar gå bra. Lite hungrig är jag dock, men vafan, det blir mat på flyget:D eller SNACK OR BRUNCH som det står på min reseinformation. Det enda som oroar mig är att jag är lite osäker på om min väska väger under 20 kilo, för när vi vägde den innan på en vanlig våg stog det 19.7 kg. Jag tjuvlyssnade och det lät som att en tant hade fått betala 50€ per extra kilo. Jag har inte råd med 50€ per extra kilo för fan.
Kön delar nu upp sig i två rader. Dom som har förstaklassbiljett får gå i en, och dom andra stackars knegarna får stå i den andra. Det står typ fyra i den första kön, och fem hundra i den andra. Jag står i den andra. Dock inte sist, men i den andra nonetheless. Jag kommer fram, slänger upp pass och biljett på disken samt väskan på rullbandet. Snubben som ska checka in mig ställer lite frågor om vart jag ska, hur länge jag ska stanna osv. Han frågar om jag har ett visum, eftersom jag ska stanna i ett år, men jag svarar att jag ska gå på turistvisum, för det har min språkresebyrå sagt går alldeles utmärkt, bara jag åker ut ur landet var tredje månad för att förnya visumet. Han ringer nån, och pratar med den här personen i hundra år för att kolla lite saker. Det går inte alldeles utmärkt alls att resa på turistvisum, för jag måste tydligen ha en biljett bokad ut ur landet redan innan jag åker dit, och det hade jag inte räknat med alls. Jag tänkte att det skulle vara sunshine och happy people all day long om jag bokade min biljett ut ur landet när jag väl var där borta och dessutom hade råd att göra det. Han hänvisar mig till en biljettstation en bit bort så att jag kan boka en biljett ut ur landet lite kvickt.
Här följer en liten avhandling om mänsklig ondska, eller kanske likgiltighet inför andra människors tragiska öden;
I ovan sagda biljettkassa sitter en liten dam med lockigt hår och en dator till hands. Jag förklarar min situation jävligt dåligt, för jag är mongolidtrött och stressad som ett djur, men hon verkar inte förstå alls, så hon ringer ett samtal och förklarar sedan för mig att jag bara har en enkelbiljett till ett land som helst kräver en tur&retur-resa eller ett visum. No shit, tänker jag, för det var precis det jag sa (åtminstone menade). Hon verkar fortfarande inte förstå min situation och blir dessutom sur och grinig för att jag inte har fixat det här redan. Jag måste stå och förklara väldigt länge för henne att det inte är en hemresa jag vill ha utan snarare en resa från Japan till något närliggande resmål utanför landets gränser bara, och därför vill jag veta om det går för sig kanske. Tydligen hade det varit mycket bättre om jag hade bokat en resa hem bara, för hon snäser väldigt irriterat åt mig att hon inte är min resebyrå och säger att jag måste veta vart jag vill resa och när (troligtvis för att hon är en inkompetent kossa. Hårda ord hahaha). Konversation följer;
Jag - Sydkorea? (i en väldigt snäll och föreslående ton)
Ondskan Personifierad - Men vart!?!?!?!?!? (i en ton som är jävligt-sur-för-jag-har-inte-fått-ligga-det-senaste-året)
Jag - Seoul? (i en väldigt snäll ton, men jag är lite förbryllad över att hon inte hade kunnat föreslå det, eftersom att det är huvudstaden)
Jag - Seoul? (i en väldigt snäll ton, men jag är lite förbryllad över att hon inte hade kunnat föreslå det, eftersom att det är huvudstaden)
Ondskan Personifierad - När!?!?!?!?!? (skitsur för att jag inte la upp hela resan i detalj för henne)
Jag - Valfri helg i slutet av novemer alternativt början på december.
Ondskan Personifierad - Här, du kan låna en almanacka!
Jag kollar i almanackan och beslutar mig för att se vilka turer och vilka priser som gäller 28e november.
Ondskan Personifierad - Ja vi ska se här. Ja det finns en som avgår klockan jag-bryr-mig-inte-för-tiden-är-inte-det-viktiga-med-hela-resan. Den kostar 8500 kr (typ).
Jag kollar i almanackan och beslutar mig för att se vilka turer och vilka priser som gäller 28e november.
Ondskan Personifierad - Ja vi ska se här. Ja det finns en som avgår klockan jag-bryr-mig-inte-för-tiden-är-inte-det-viktiga-med-hela-resan. Den kostar 8500 kr (typ).
Ungefär här går hela min värld i kras. Det värsta är att hon säger det med en sån otroligt retsam ton, som att hon verkligen önskade att hela min resa inte skulle gå ihop bara för att jag hade stressat upp henne på hennes lördagspass. Hon säger att det kanske går att fixa en billigare biljett på nätet (men med en ton som menar lycka till) och att jag kan försöka med datorerna en bit bort. Men då får du sno på lite, för det är ungefär en kvart kvar av incheckningen! Ja, tänker jag, jag vet din jävla aphjärna.
Avhandlingen avslutad. Jag hatar den där lilla tanten.
Jag mer eller mindre springer bort mot datorerna, märker att jag först måste betala 29 kr och därmed två extra minuter av min oerhört dyrbara tid. Datorerna visar sig vara segare än inlandsisen och det hade varit bra mycket smidigare att kika i paint istället, men jag kommer iaf fram till slut. Kikar vilka avgångar som finns, hittar en, kollar priset. Inte för att jag hade väntat mig något jättebilligt, med tanke på att den kostade 8500 hos satans avkomma, men den gick på 2500 kr.
Om vi säger så här. Jag hade inte råd att betala 50€ för några extra kilon i väskan, tror ni jag hade råd med en biljett för 2500 kr? Nej.
Rebekka hade en stund tidigare sprungit iväg för att kolla om kön fortfarande var en kilometer lång, men den hade på något magiskt vis reviderats till en person, och iom det beskedet gick allt i kras. Jag var helt utmattad från att inte ha sovit något, stressad bortom förstånd och med en resa som jag hade peppat så hårt inför helt krossad. Jag bröt ihop helt och satte mig ner mot en vägg tillsammans med hela mitt liv i en väska och Rebekka och grinade typ konstant i en kvart. Helt enligt planerna.
Vi satt där tills jag hade lugnat ner mig, och vi satt där lite till. Efter en och en halv timmes sittande bokade jag en tågbiljett hem igen, och vi drog oss inåt Stockholm igen. Ingen av oss hade sovit särskilt mycket alls, inte heller hade vi ätit, så vi drog på donken och åt. Jag somnade sittandes, så jag blev meddragen till T-Centralen igen, där jag däckade på en bänk. Vi förflyttade oss igen av någon anledning, och jag däckade på golvet istället. Där fick jag sova en ganska bra stund. Efter det fick vi äntligen åka hem.
Olyckligheterna var slut för min del, men det fanns en liten grej till som hände Rebekka.
På platserna framför mig sitter en oerhört jobbig familj, med ungar som smäller i borden och hoppar och låter och pillar på allt dom inte borde. Vi har ställt våra drickor i hållarna på sätet och plockar fram vår mat. En av snorungarna framför fäller upp armstödet så att det slår i Rebekkas dricka och den faller ner på golvet. Ungen skäms inte.
Rebekka plockar upp drickan och ser lite vred ut på ungen. Hon glömmer naturligtvis bort att drickan har flugit ner på golvet för en dryg sekund sen och öppnar intet ont anande korken, vilket får till följd att halva drickan (ingen överdrift) rinner ut på hennes lår och säte.
Till råga på allt var det här vår 4-månadersdag.
Jag är hemma i Sverige, men det gör inte så mycket, för bredvid mig ligger världens bästa och sussar och mer tid med henne är aldrig fel. I sinom tid gör jag ett nytt försök med min resa, men nu ligger jag gärna här en stund med henne, som jag tycker så mycket om.
The hit shits the fan.
02.46
2 timmar och 14 minuter kvar innan jag åker mot Arlanda. Shitshitshit.
Känslorna kommer i blandade skurar, allt går upp och ner, fram och tillbaka. Jag ska nog fan söka jobb på Gröna Lund som levande berg- och dalbanda. Näe det ska jag inte, jag ska åka till Japan HAHAHAHA ASKUL SKÄMT!
Nämen seriöst, jag fattar inte vad som händer riktigt.
Jag sitter och gör dom sista förberedelserna, försöker komma på vad fan det var jag hade glömt packa (för jag vet att det är en sak som ligger gömd under tio kilo skit på skrivbordet, men jag kommer inte ihåg vad det var, bara att det var något. Alltså kan jag inte hitta det.), och säger lite farväl.
Rebekka ligger här bredvid mig och sussar. Jag är lite elak och väcker henne titt som då, för jag når (läs orkar inte sträcka mig) inte till eluttaget, och jag har lite saker som måste laddas, men hon verkar inte lida så hårt av det, då hon däckar igen, två sekunder senare. Hon ser ut som den vackraste ängel jag sett. En ängel med lite dregel i mungipan. Underbara dregel. Underbara Rebekka. Underbara Rebekka. Underbara Rebekka.
Jag fick förresten ett mail från min språkresebyrå i förrgår. Det var lite info om hur det kommer bli när jag kommer fram och så, med transfer och nycklar till lägenheten osv. Inledningen var bäst, anser jag;
Hej Erik
Extremt jävla asroligt, speciellt med tanke på att jag inte heter Erik. Alls. Ingen i min släkt heter Erik. Inte ens i mellannamn. Inte ens ett fragment av mitt efternamn påminner om Erik.
Jag skrattar fortfarande när jag ser det här mailet. Årets bästa skämt säger jag!
Skämtet slutar dock vara roligt om det visar sig att hela min resa är bokad under namnet Erik. Jag heter som sagt inte Erik.
Ett annat roligt skämt var när vi skulle ta bussen hem hit efter att jag hade mött upp Rebekka från tågstationen. Bussen heter 873 Nyfors, men skylten hade typ pajat så det stog istället 873 Nafiks eller möjligtvis Nrafiks. Bildbevis finns, och kommer dyka upp så fort jag får lägga vantarna på skiten.
2 timmar och 14 minuter kvar innan jag åker mot Arlanda. Shitshitshit.
Känslorna kommer i blandade skurar, allt går upp och ner, fram och tillbaka. Jag ska nog fan söka jobb på Gröna Lund som levande berg- och dalbanda. Näe det ska jag inte, jag ska åka till Japan HAHAHAHA ASKUL SKÄMT!
Nämen seriöst, jag fattar inte vad som händer riktigt.
Jag sitter och gör dom sista förberedelserna, försöker komma på vad fan det var jag hade glömt packa (för jag vet att det är en sak som ligger gömd under tio kilo skit på skrivbordet, men jag kommer inte ihåg vad det var, bara att det var något. Alltså kan jag inte hitta det.), och säger lite farväl.
Rebekka ligger här bredvid mig och sussar. Jag är lite elak och väcker henne titt som då, för jag når (läs orkar inte sträcka mig) inte till eluttaget, och jag har lite saker som måste laddas, men hon verkar inte lida så hårt av det, då hon däckar igen, två sekunder senare. Hon ser ut som den vackraste ängel jag sett. En ängel med lite dregel i mungipan. Underbara dregel. Underbara Rebekka. Underbara Rebekka. Underbara Rebekka.
Jag fick förresten ett mail från min språkresebyrå i förrgår. Det var lite info om hur det kommer bli när jag kommer fram och så, med transfer och nycklar till lägenheten osv. Inledningen var bäst, anser jag;
Hej Erik
Extremt jävla asroligt, speciellt med tanke på att jag inte heter Erik. Alls. Ingen i min släkt heter Erik. Inte ens i mellannamn. Inte ens ett fragment av mitt efternamn påminner om Erik.
Jag skrattar fortfarande när jag ser det här mailet. Årets bästa skämt säger jag!
Skämtet slutar dock vara roligt om det visar sig att hela min resa är bokad under namnet Erik. Jag heter som sagt inte Erik.
Ett annat roligt skämt var när vi skulle ta bussen hem hit efter att jag hade mött upp Rebekka från tågstationen. Bussen heter 873 Nyfors, men skylten hade typ pajat så det stog istället 873 Nafiks eller möjligtvis Nrafiks. Bildbevis finns, och kommer dyka upp så fort jag får lägga vantarna på skiten.
Om man blandar känslorna pepp och ledsen, vad blir resultatet? Pedsen? Lepp?
Jag känner mig både jävligt lepp och pedsen nu iaf.
Nu ska jag fixa och dona. Skriver en rad, eller troligtvis sjuttiotre rader, när jag är framme!
Jag känner mig både jävligt lepp och pedsen nu iaf.
Nu ska jag fixa och dona. Skriver en rad, eller troligtvis sjuttiotre rader, när jag är framme!
2 - Världens bästa torsdag <3
♥Rebekka♥
♥Rebekka♥
♥Rebekka♥
♥Rebekka♥
♥Rebekka♥
♥Rebekka♥
♥Rebekka♥
♥Rebekka♥
Min finaste kom hit idag, för att vara med mig dom sista dagarna i Sverige. Otroligt jävla asbra idé. Jag kan nog inte beskriva hur glad jag är att hon är här, hur glad jag är över att jag har henne över huvud taget.
Något jag däremot har funderat över ganska mycket är hur det kommer kännas att åka ifrån henne i ett år;
Ponera att du har en morakniv. Skär av dig benet ungefär vid mitten av låret. Gör det noggrant och insup smärtan.
Man vill spy.
Ungefär så känns det, fast ännu mer.
Jaja, nu är hon här iaf, och det kommer bli dom bästa dagarna EVEEEEEEERRRRRRR!
♥Rebekka♥
♥Rebekka♥
♥Rebekka♥
Min finaste kom hit idag, för att vara med mig dom sista dagarna i Sverige. Otroligt jävla asbra idé. Jag kan nog inte beskriva hur glad jag är att hon är här, hur glad jag är över att jag har henne över huvud taget.
Något jag däremot har funderat över ganska mycket är hur det kommer kännas att åka ifrån henne i ett år;
Ponera att du har en morakniv. Skär av dig benet ungefär vid mitten av låret. Gör det noggrant och insup smärtan.
Man vill spy.
Ungefär så känns det, fast ännu mer.
Jaja, nu är hon här iaf, och det kommer bli dom bästa dagarna EVEEEEEEERRRRRRR!
♥Rebekka♥
♥Rebekka♥
♥Rebekka♥
♥Rebekka♥
♥Rebekka♥3
Jag och Rebekka leker en ganska rolig lek. Vi ger varandra ett ord, sen söker man efter det ordet i spotify och tar den första låten som dyker upp. Det roliga med leken är att innan man söker efter låten och lyssnar på den, ska man hitta på vad låten ska handla om. Ett resultat som blev ganska kul var låten om när vi säger hej då till varandra. Det blev låten som är till Dress Man-reklamerna. Tänk er den berättarrösten som säger "GRATTIS KÄRLEKSPAR! NI KOMMER NU ATT VARA IFRÅN VARANDRA I ETT HALVÅR". Det var lite kul tyckte jag.
Fortfarande inget svar från CSN heller. Undrar om dom såg mitt inlägg och nu kommer stenvägra att ge mig lånet. Det vore lite synd kanske.
Fortfarande inget svar från CSN heller. Undrar om dom såg mitt inlägg och nu kommer stenvägra att ge mig lånet. Det vore lite synd kanske.
Imorgon är det torsdag♥
CSN är bäst!
CSN är sämst!:D
4
Skolan vill ha in pengar snart, jag vill skicka in pengar till skolan, csn vill inte höra av sig. Jag har en känsla av att det inte är så bra. I vilket fall lär det märkas. Kan ju hoppas på att Wretman fixar biffen.
Jag har sovit i fyra timmar inatt. Livet är underbart.
Jag har sovit i fyra timmar inatt. Livet är underbart.
:D
Nyss hemkommen från Stockholms centrala regioner efter en dag i gott sällskap. Elix kom nämligen in från Uppsala för att träffa mig (egentligen hade han lite ärenden att uträtta här, men det behöver vi inte låtsas om) så vi strollade runt lite och kikade saker.
Bl a gick vi förbi en secondhand-butik med inriktning på gamla festkläder, för att införskaffa en vit väst åt Elix. En lagom sjuk upplevelse. Medan han går runt och letar rygglösa västar lägger jag lite busigt ner en tom snusdosa i innerfickan på en kavaj. Jag fnissar förnöjt åt mitt väl genomförda bus, innan jag får reda på att butiken är kameraövervakad, och att kameran är precis bakom mig. Bra där. Helt plötsligt går det in en gammal gubbe i butiken, räcker fram ett blad till tanten i kassan (som för övrigt tydligen är karaoke-mästarinna. Kul för henne.) och säger "Rösta i valet 2010, 9000 kr i månaden. Medborgarlön!" Sen går han ut, varpå tanten slänger lappen direkt. Sjukt kul.
Jag shoppade också loss lite. Jag kom på att jag behöver någon slags adapter ifall jag vill använda mina elektriska apparaturer i japan utan att dom ska brinna upp, så jag hittade mig en World Traveler Adapter 3 (observera att det är den tredje utgåvan. Säkert mycket bättre än den första och andra, helt klart). Det bästa med den - förutom sloganen; Adapt to the World - är att den tydligen ska funka överallt och att den på köpet påminner ganska mycket om en sån här penna med flera färger som man drar ut. Kikar man på hemsidan står det dessutom att det är livstids garanti. Sweet säger jag, för att pengarna tillbaka på en produkt man har använt och lyckats förstöra är en helt genialisk idé.
På dom där reglagen trycker man ut olika pluppar, precis som en flerfärgspenna, för det vet jag.
Kika på Barnhemmet förresten. Det gjorde vi hemma hos Christian, den är skitbra, och skitäcklig. Precis som Christian. HAHA NÄRÅ BARA SKÄMTA LOL!
Det enda som fattas mig nu är min vackraste Rebekka♥
Jag shoppade också loss lite. Jag kom på att jag behöver någon slags adapter ifall jag vill använda mina elektriska apparaturer i japan utan att dom ska brinna upp, så jag hittade mig en World Traveler Adapter 3 (observera att det är den tredje utgåvan. Säkert mycket bättre än den första och andra, helt klart). Det bästa med den - förutom sloganen; Adapt to the World - är att den tydligen ska funka överallt och att den på köpet påminner ganska mycket om en sån här penna med flera färger som man drar ut. Kikar man på hemsidan står det dessutom att det är livstids garanti. Sweet säger jag, för att pengarna tillbaka på en produkt man har använt och lyckats förstöra är en helt genialisk idé.
På dom där reglagen trycker man ut olika pluppar, precis som en flerfärgspenna, för det vet jag.
Det enda som fattas mig nu är min vackraste Rebekka♥
Snart är det torsdag!
5 - Baibai hometown!
Ja, Hej då Östersund, Hej Stockholm. Jag kom hit igår eftermiddag. Jag och min alldeles för övergödda hockeybag. Seriöst, jag kommer inte att få ta med mig den någonstans. Den väger troligtvis mer än två riktigt feta amerikaner tillsammans.
Nog om min väska. Nu ska jag pallra mig inåt CiTY ett tag, och steka med Elix.
Nog om min väska. Nu ska jag pallra mig inåt CiTY ett tag, och steka med Elix.
7
Jag lyckades inte roffa åt mig en biljett till 17-tåget idag, så jag bestämde mig för att åka imorn istället. Går in på SJ's hemsida för att boka, men det går lite fel, så jag gör om. Då finns det naturligtvis inga platser kvar. Jag hurrar och firar. Hur fan kan platser ta slut på typ 3 millisekunder? Sjuka värld.
Nu orkar jag inte engagera mig i livet längre, så jag ska rymma till McDonalds med Rebekka ett slag.
Jag har inte packat heller. Det här går som på räls!
Nu orkar jag inte engagera mig i livet längre, så jag ska rymma till McDonalds med Rebekka ett slag.
Jag har inte packat heller. Det här går som på räls!
MADSKiLLZ
Undrar om det finns någon riktigt bra kurs i hur man tar tag i saker?
Min väska ligger och hånflinar åt mig. Jag borde packa, men det går inte. Det skulle krävas noll energi att bara lägga ifrån sig datorn och slänga i alla saker jag har tagit fram, bara för att få allting överstökat, men jag vet tydligen inte hur man gör. Det är bra, mer sånt.
Jag kommer typ att rulla fram efter den här dagen är slut. Jag åt en hel ica-pizza till frukost, drog ner till stan och snikade litegrann av Rebekkas lunch, blev bjuden på fika av massiv kaliber hos min kusin, och om ett litet tag ska jag bli bjuden på mer pizza av Seb. Gratis är gott iofs, så man ska inte klaga, men det är fan frågan om jag kan klämma i mig så mycket mer utan att spy. Leva nyttigt är för veklingar.
8
Allt som jag har tyckt känns kul, är inte så himla lockande längre. Jag vill inte.
Positiv kille 3000.
9
"..kan räkna med en handläggningstid på två-tre veckor, eventuellt dryga tre veckor."
Ja, men det låter ju asbra har jag hört. CSN vettu.
