MESSATSU!

De vez en cuando es la mierda, som man säger i Spanien.

Jag skriver inte så mycket här längre. Mest för att det är så jobbigt att skriva ett långt blogginlägg om dom saker som inte egentligen behöver ett långt blogginlägg för att läggas fram. Nanobloggen känns skön i dom stunderna faktiskt, men den är fortfarande lite begränsad. Jag har nu ändrat i mitt sätt att skriva nanoblogg, och jag hoppas att en del kanske märker någon slags röd tråd i det hela haha. Men som sagt, nanoblogg är lite begränsat, och jag tror att det är dags att jag expanderar till mikrobloggande också. Jag kommer fortfarande nanoblogga om jag känner för det, och jag kommer definitivt att slänga in lite inlägg här också, om det händer något viktigt. Men det kan dröja. Så ni behöver inte sitta uppe och vänta.

För att citera min käre far;

Det finns få saker som kan få mig att bli så jävla arg som samtliga deltagare i programmet Grannfejden.
Hur i helvete kan vissa människor vara så förbannat jävla barnsliga? Jag skulle kunna, utan att tveka en millisekund, komma och placera alla deltagarna i vuxendagis. Där kan dom minsann få bråka om vem som såg vad först, eller tävla i vem som kan fälla dummast kommentarer, eller varför inte äta sitt eget bajs, rita streckgubbar, kladda ner sin haklapp med gröt och annat sånt som hör deras mentala ålder till.
Hör människorna helt seriöst inte hur dom låter? Hur fan kan det undgå deras hela medvetande att dom låter som infantila, efterblivna, barnsliga, korkade, idioter.

Jag tror att jag tror att jag känner dig bättre än jag tror att du tror att jag gör. Jag lyssnar också, vet du.
Alla nyanser och detaljer. Snabb att ta in, långsam på respons.
Tillit och tålamod gör tricket, skulle jag tro.

Jag skrev en massa saker här alldeles nyss, som hade med rubriken på inlägget att göra, men jag kände att det var onödigt mycket text om ingenting, istället för det jag egentligen ville säga. Då blir det lätt att man inte ser träden för all skog. Så nu har alltså inte rubriken så mycket med inlägget att göra. Det brukar dom iofs inte ha.

Jag har iaf en nanoblogg nu, för det är bra att ha om man inte vill skriva så mycket.

Empleo and cash flow, por favor.

Jag fick inte jobbet. Asbra. Skitliv.

Hah! Jag har kommit på hur man gör för att på bästa sätt genomföra en design-ändring som folk faktiskt låter bli att klaga på.
Jag har nämligen observerat hur blogg.se har skött sin uppdatering av design, och har kommit fram till följande:
Man byter först ut den befintliga designen mot något som mer påminner om sandlådenivå och bajs. Kanske t o m bajs på sandlådenivå. I vilket fall följer man upp med att försämra tillgängligheten (i blogg.se's fall så såg dom till att man absolut inte kunde komma in på sidan utan problem). Man låter skiten vara såhär i någon vecka medan man utvecklar och testar den nya designen, i någon vecka. När man sedan applicerar det nya fräscha, och fungerande, på sandlådebajset, som inte fungerar, blir alla helt överrumplade över att det faktiskt fungerar, för en gångs skull, och tycker att det är en bra design.

Något för facebook att testa månne? Ska försöka kränga idén åt deras håll och se vad jag får för svar. För att generera inkomst.

Nu tänker jag avslöja hur allting ligger till. Iaf angående användandet av spotify här hemma.
Vi har två spellistor. En lista som är lite mer min - för den innehåller över 100 låtar som jag har handplockat för att jag tycker att dom är skitbra - och en lista som är lite mer Rebekkas - för att den innehåller över 1000000 låtar som hon har handplockat och som är sådär ibland, men asbra ibland (sorry bekkas :D).

I vilket fall. När man bara har två spellistor blir det lätt så att man ledsnar efter ett tag, som inatt t ex. Vad gör man då? Jo man drar på Dean Martin tydligen.
Vi låg och lyssnade på Dean Martin hela natten. Nu är ju helt klart tillfället att låtsas och säga typ "Dean Martin är så jävla asbra och skithäftig" för att folk ska tro att man vet mer än vad man egentligen gör, men det tänker jag minsann inte säga. Jag säger snarare typ "Dean Martin är inte alls så bra. Han är t o m skitdålig och astråkig. Fyfan för att lyssna på honom en hel natt." 

Nu tänker jag lyssna på min spellista och spela delfinspelet tills Rebekka kommer hem.

Det är ju något alldeles speciellt med riktigt tråkiga dagar. Fantastiskt roliga är dom.
Idag, t ex, har varit en utomordentligt skittråkig dag, och jag tänker gå igenom den i detalj. Näe, inte i detalj kanske, men jag tänker gå igenom den.

Jag vaknade. Jag somnade om. Jag vaknade. Jag somnade om igen. Jag vaknade, och gick ut till köket. Jag gjorde varma mackor och Oboy til frukost, och gick in och satte mig framför datorn.
Jag kikade på min facebook. Jag hade fyra uppdateringar. Jag kollade på mina uppdateringar, och svarade på två av dom. Jag loggade ut.
Jag kollade min mobil. Jag hade ett oläst sms.
Jag kikade min mail. Jag hade bara fått skräp. Jag skickade ett mail till Rebekka. Jag fick svar.
Jag började spela ett delfinspel. Jag spelade delfinspelet i en timme sträck. Jag ledsnade.
Jag kollade min facebook. Jag hade en uppdatering. Jag svarade på den.
Jag fortsatte att spela delfinspelet. Jag spelade i en timme sträck igen.
Jag bestämde mig för att göra lite musik till bandet. Det gick inte så bra. Jag slutade.
Jag spelade delfinspelet. Jag tyckte att det var fantastiskt tråkigt, och ledsnade. Efter en halvtimme.
Min mobil ringde. Det var Rebekka, som ringde från jobbet.
Jag tänkte skriva ett blogginlägg om hur tråkigt jag hade haft det under dagen, men blogg.se gick inte att komma in på.
Jag spelade delfinspelet i en halvtimme till. Slog nytt rekord.
Jag loggade in på blogg.se som numera fungerade, och skrev det här.

Nu ska jag ner till min far för att äta middag med min mor och Rebekka. Hej då.

Nailed it.

Hahaha jag tror inte jag har skrivit ett fulare inlägg än det jag skrev igår.

I vilket fall blev det inte så mycket sömn som jag hade planerat, d v s fyra timmar istället för nio. Så jag är lite för trött för att vara nervös nu. Kanske var så jag gjorde sist, vem vet. Nu ska jag sitta här i soffan och fokusera skithårt på att inte glömma att ta med mig de papper och saker jag ska ha med ner sen. Det vore kanske inte så snyggt.

Jag är inte särskilt överraskad över att jag inte lyckas somna.

Haah. Imorn ska jag på intervjun.
Det som slår mig som underligast är att jag är nervös, och inte så lite heller på köpet. Skitnervös faktiskt. Jag kommer ihåg för lite mindre än två år sen, när jag var på intervju på AHHAAA AB (aka världens fulaste företagsnamn. Man får säga sånt när man inte jobbar där längre, för då kan man inte få sparken.), för då var jag inte nervös alls tror jag. Då var det iofs ingen big deal tror jag. Tror inte att jag hade räknat med att få det jobbet ändå, eftersom att jag hade blivit nekad alla andra då, och därför var jag inte så nervös över hur jag skulle prestera eller vad man ska säga haha. Nu däremot känns det som att hela min tillvaro står och faller med beslutet om jag får jobb där eller inte. Man vet aldrig haha.
Allt är förberett iaf, så det är bara att gå dit och vara skön. Jag har t o m vänt på dygnet!(Y)

Also; satan vad Emil Jensen är bra. Det gillar jag. Som man gillar saker på facebook, så lätt är det att gilla.