Wintersun

Wintersun gillar tid, det vet jag. Och tid är en ganska intressant företeelse, det vet jag.
Jag sitter ensam här hemma på körfältet ikväll, för Rebekka är ute på äventyr med sina vänner, och jag kan inte undgå att känna att tiden rullar förbi retsamt sakta och jag har ingenting att göra alls. Men helt plötsligt får jag ett infall av kreativitet och bestämmer mig för att fortsätta plugga och se vart det leder, och helt plötsligt känner jag att tiden bara försvinner. Det här får mig att tänka på en teori som slog mig för ungefär ett halvår sen.

Ponera att tiden inte är ett begrepp som existerar självständigt, utan snarare att det är en biprodukt av andra saker. T ex; Jag viftar med armarna - helt plötsligt har jag även genererat den tid det tog att utföra rörelsen. Nu kanske det här inte låter helt logiskt och så, men i mitt huvud hänger allt ihop perfectly well.

Och det här med att man upplever tiden gå sakta när man inte har något att göra kan ha att göra med att man fokuserar så mycket på tiden att man mer eller mindre sitter och delar upp och dissekerar tidsenheten omedvetet istället för att fylla tidsenheten med något annat än just tid. Vilket får mig att tänka ut en annan teori om tid. Men den kan jag inte förklara för nu börjar jag stressa upp mig över att jag inte kommer hinna göra klart det jag hade tänkt göra innan Rebekka kommer hem.


Det här inlägget skulle ursprungligen inte alls handla om tid, utan om något helt annat.
Men nu hinner jag inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0